Vid klosterruinen i Stolpe an der Peene träffades totalt 50 pilgrimer varje andra torsdag från maj till oktober. De kom från Greifswald, Prenzlau, Pasewalk, Feldberg, Ducherow, från öarna Rügen och Usedom och från Anklam.

Denna sista torsdag är vi 7. 

Det heliga året 2025 står helt i hoppets tecken, vilket påven Franciskus utropade i december 2024. 

En liten bönelapp med en symbolisk bild, som vi alla håller i våra händer, talar för oss: 

Vi klamrar oss fast vid korset med ett ankare – tecknen på tro och hopp. Vi omfamnar varandra och går tillsammans en inte alltid lätt väg i upprörda vågor.

Vår väg härifrån klosterruinen leder oss genom åkrar och ängar. Ibland ser vi floden Peene.  

Vi vandrar vidare på en bro – under oss ligger sumpiga, fuktiga Peene-ängar. Här ska det skapas en mosse...

Vi stannar till och lyssnar: 

Må det heliga året vara en möjlighet för alla att återuppliva hoppet (> Rom 5:3-4). Vi påminns och uppmuntras att vara tålmodiga i denna snabba tid och att alltid hoppas. Har vi tid för oss själva, för GUD, för vår familj och för våra medmänniskor? 

En rådjur skrämms upp av oss, tar sig fram genom träsket och försvinner in i buskarna.

Vid den mycket trafikerade vägen når vi Wartislawstein. En minnessten för den första pommerske fursten som konverterade till kristendomen och mördades, Wartislaw l. Kyrkan i Stolpe byggdes till hans ära 1893 – 745 år efter hans död. Vi hör talas om de stora utmaningar som den helige Otto av Bamberg stod inför för 900 år sedan. Han förde inte bara den kristna tron till Pommern, utan också ett helt nytt värdesystem, till exempel avskaffandet av slaveriet, avskaffandet av dödandet av förstfödda döttrar och avståndstagandet från naturandar och ödesgudar.

Hans budskap var att den GUD han vittnade om är en generös och kärleksfull GUD. 

Efter en kort paus når vi den lilla byn Grüttow och beundrar den lilla kyrkan med kyrkogården. En vänlig bybo öppnade den för oss på torsdagar – så även idag.

Vi ber, sjunger och minns våra avlidna.

Vår väg fortsätter förbi ett dammhjortshage i riktning mot Stolpe. Två åsnor i ett mindre hägn framför oss hälsar oss välkomna. 

Nyligen plöjda åkrar till vänster och höger om den lilla vägen kantar den sista sträckan. 

Wartislaw-minneskyrkan är vårt mål. Ett stort tack till ledningen för herrgården Stolpe, som i trogen gemenskap ger oss tillträde. Reliefen ovanför ingången visar den helige Otto av Bamberg och hertig Wartislaw I knäböjande och mottagande Kristi välsignelse. 

Vi ger varandra välsignelsen, sjunger tillsammans ”Pilgrimer är vi människor...”, tar farväl och åker hem. 

Tack för den gemensamma pilgrimsfärden och stödet. 

Veronika Seidel