Jag måste erkänna: Innan vi utarbetade detta credo visste inte ens jag själv riktigt vad ett credo egentligen är. Det var först den latinska översättningen som gav mig insikten: Credo betyder helt enkelt ”jag tror”. Den underbara idén kom från Felicitas Rohde-Schaeper vid vårt pilgrimsmöte i Nordkirche. Vi blev snabbt överens: Om pilgrimsvandring upplevs som ”att be med fötterna” eller till och med som ”gudstjänst med fötterna” – – Ingår inte då också en helt personlig trosbekännelse i detta? Ur denna idé växte en liten arbetsgrupp fram.

Tillsammans med Felicitas Rohde-Schaeper, Ellen Nemitz och mig (Sabine Petters) gav vi oss ut på jakt efter de rätta orden. Vi ville skapa en trosbekännelse som kan framföras både för kristna och för pilgrimer som befinner sig på en sökande resa och är öppna för bön, stillhet och andlighet. Upplägget utgår från en klassisk trosbekännelse, inbäddad i treenigheten:

Vi kopplar direkt in de tre sidorna av vår treenige Gud i vår egen strävan efter klarhet och förtroende. 

En trosbekännelse – den vill leva och förverkligas. Kanske vill du väva in den i din nästa etapp eller i vardagen: Läs de första raderna på morgonen för att medvetet stämma in dig på dagen. När ni är ute tillsammans kan ni också läsa upp trosbekännelsen på kvällen vid etappmålet och dela med er av vilken rad som särskilt berört er under dagen.

Sabine Petters

Pilgrimsbekännelse

Jag tror att  att ge sig av  förvandlar.

Att varje steg för mig närmare – mig själv, mina vägkamrater och det mysterium som är större än jag.

Gud, du som har skapat vår värld.

När vi är ute på våra resor skänker du oss sol, vind och regn, blommornas doft och fåglarnas sång, rytmen mellan dag och natt.   

Du har skapat oss människor till din avbild.

Vi tar vårt ansvar för att bevara skapelsen.

Det vill jag tro.

Jesus, du som följer mig på vägen. Förebild och mål på min livets pilgrimsfärd.

Minnen väcks till liv och du följer med.

Du gick fram till människor, delade med dig och levde ut kärleken. Du vandrade, även till dem som levde i samhällets utkant.

Du är vägen.

Det vill jag tro på.

Heliga Andens kraft, du vår livs källa, du som väcker livsglädje.

Jag upptäcker mina rötter, som ger mig stadga.

Du förändrar mig. Du ger mig vingar.

Jag andas in. Jag andas ut och släpper taget. Livets andedräkt!

För varje andetag blir jag mer öppen. Läkning är möjlig.

Det vill jag tro på.

Jag litar på att jag bärs fram av gemenskap, kärlek och fred.

Jag går in i svaren på mina frågor.

Förändrad, stärkt och förvandlad

K o m m e r   j a g   f r a m.

Amen.

Verfasserinnen: Sabine Petters, Felicitas Rohde-Schaeper, Ellen Nemitz